Säger det igen…. hade det inte funnits så mkt man älskar hade jag hoppat för lääänge sedan! Pallar inte allt längre… Daniel har haft de värsta dagarna någonsin på raken nu. Han blir aldrig glad utan kan bli distraherad tillfälligt från det som gör att han inte kan slappna av… Han gnäller, grinar o skriker.. det gör ont o är jobbigt….
Idag gjorde vi ett försök att åka till öppna förskolan men det gick inte att vara stilla en minut med honom utan att han blev ledsen o rastlös, allt var jobbigt, tom att vara stilla under musikstunden när man ändå rör på sig en hel del o det låter massor…
Mattias ringde precis när jag kom dit o sa att jag var tvungen att passa telefonen noga då han talat med kirurgen som gav oss en tid 11 i morgon men skulle ringa om det blev ändrat till ngn tidigare återbudstid o han hade gett dem mitt mobilnummer… Ingen har hört av sig så det innebär i alla fall att vi har en tid till 11 i morgon! Sååå skönt! BVC-Agnetha är bäst!!
Hemma försökte jag mata prinsen med mindre lyckat resultat… ingen mat I munnen men massor på alla andra tänkbara ställen så vi fick ställa oss i duschen.
Vi märkte att det inte var bra så nu har vi givit ett lavemang o han har tömt magen helt o sover såååå skönt. Får se hur kvällen blir… brukar vara mkt bättre efter han fått hjälp men hur OFTA ska man behöva hålla på med den där skiten, o hur LÄNGE – jag vill att han ska få må BRA NU!!! Kan säga att jag har enormt stora förhoppningar inför morgondagen och ändå är jag totalt LIVRÄDD!
Magen värker, hjärtat bultar, tårarna svider!!
Ok… medan jag matade Daniel svär Mattias o muttrar för fullt o det handlar om vår tvättmaskin. Den har luktat bränt i kanske en månad eller mer varje gång jag tvättat men vi har varit noga med att ha den under uppsikt o nu, när jag står med tvätt upp över öronen så stannar den, med vatten i, med massa medel i, vägrar tömma vattnet o inget går att göra…
Så, det med att betala räkningarna gått ok är nu ändå åt skogen, en del planer som börjat gro kan man genast förkasta o så köper vi en ny tvättmaskin, hoppas att allt annat här hemma håller, lever på luft o vatten o ber till gudarna att ngt skoj skall hända i vårt liv.
Jag är sååå enormt tacksam o glad över att jag har Daniel.
Han kan alltid, mitt i sitt värsta humör, sin sämsta dag ge mig en blick o jag vet att jag har någonting som är värt så sanslöst mycket att om jag så skulle vara tvungen att bo i en koja i skogen så finns han, jag har varit med och skapat denna enormt underbara varelse…
Sååå…. give it to me… skicka på massor med skit, men snälla snälla kan inte Daniel få må bra nu???
Ta mig istället!
Varför skall allt prövas om o om igen… trodde faktist mitt dumma naiva jag att en brusten blindtarm o en son med torticollis var vad som skulle få oss att känna att vi lever… men nope…
Här sitter jag o tycker synd om mig själv… det finns de som har det värre…. stackars dem….
Tänker på er och skickar många och stora kramar!!!!
Tänker på er!!! Lycka till i morgon.Kram